- Utställning: Bäverns resa
- Fångad i Åmli
Den svenska gruppen leddes av Eric Festin och 1921 beslöt man att bävern skulle återintroduceras i Sverige. Men varifrån skulle de hämta bävern? Svaret var förstås Norge.
Från 1918 var det lagligt att fånga bäver i Norge mellan den 15 och 31 oktober, om man hade licens. Det gick att få licens om bävern skulle användas ”vetenskapligt”, exempelvis i samlingar i museer, djurparker eller sättas ut i naturen på det sätt som var tänkt i Sverige.
Dr Sven Arbman (1882–1977), en zoolog från Sunne, reste till Arendalsområdet i augusti 1921 för att hitta någon som kunde fånga bäver. Arbman träffade flera potentiella jägare och fångstmän under sitt besök. En del av dem skrev till Arbman efter besöket för att berätta att de skulle klara att leverera bävrarna.
En av dem var Peder Martinius Jenssen (1881–1963), som var en ”preparator”, en term för en zoologisk konservator som stoppar upp djur för utställning. Jenssen, som bodde i Tveit, ville gärna leverera bävrar till Sverige. Han skrev ett brev till Arbman den 20 september 1921 och erbjöd sig att skicka ett par levande bävrar till Stockholm för 1 000 kronor plus transport.
Eric Festin bestämde sig för att anlita Jenssen för att leverera bävrarna. Det blev början på en lång relation mellan Jenssen och Festin – de skickade många brev till varandra. Bäver-Jenssen, som han kom att kallas, levererade alla levande bävrar som skickades till Sverige fram till 1939. Han reste också själv med ett par bävrar från Norge till Sverige på 1930-talet.
Sigvald Salvesen var en annan välkänd bäverfångare i Åmli. Han levererade levande bävrar till de bästa europeiska djurparkerna, inklusive de i London och Amsterdam. Han skickade också uppstoppade bävrar och bäverskinn till välkända museer som Natural History Museum i London och Smithsonian Museum i Washington DC. 1924 skickade han en samling fotografier till Natural History Museum som föreställer en bäverhydda i Åmlitrakten.
Salvesen ägnade sig också åt att skriva vetenskapliga studier. Den mest omfattande av dem är hans Handbok för uppfödning av pälsdjur från 1928, som med sina 143 sidor trycktes i minst tre upplagor. Han publicerade också en artikel om bävern i Journal of Mammology. Texten fokuserar främst på bäverns livsmiljöer, dess ekologiska nisch och byggvanor.
Salvesen tog initiativ till en film om bäverns liv, som spelades in sommaren 1925 i Åmli. I den finns scener med bävrar utomhus, men också närbilder av infångade bävrar. Den var tänkt som en informationsfilm och visades på norska biografer.